Kära Bysjöstrandsvänner!
Våren har kommit till Grangärdebygden! Det hände måndagen 6 april kl 10.34. Jag tog som vanligt en tidig morgontur ner till fågeltornet i sjöns norra del. En underbar morgon. Ca. 8 grader varmt och vindstilla. Kören av fågelröster var mäktig och i lövskogen runt tornet, med häggarna skiftande svagt i grönt, räknade jag in ett antal årsnya röster. Underbart!
Då händer det. Jag hade just avnjutit mitt termoskaffe. Ett par trevade flöjttoner och så hör jag den. Den där underbart jublande drillen. Så full av liv – så full av vår. Ut ifrån Norrboåkrarna i mjuk glidflykt, den långa böjda näbben öppnar sig. Och över Bysjöns blanka vatten ljuder vårens första hälsning från bygdens egen älsklingsfågel, STORSPOVEN. Känslorna tar över. Tiden stannar. Livet är.
Nej, det är inte bara jag som reagerar med eufori inför dessa underbara flöjttoner, storspoven har en stor och hängiven skara ortsbor i sin fanclub. En gång i tiden var den vanligt förekommande i bygden, men trenden har varit stadigt neråtgående för att de senaste åren stabiliseras på låg nivå. Uppskattningsvis 3-4 häckande par. Orsaken är ett krympande jordbruk med igenväxande åkrar och sanka betesängar som följd. Men nu betar åter kossor norr om sjön och redan ser vi positiva reaktioner för starar, lärkor och tofsvipor. Med fler betande djur väntar vi oss också en positiv respons från storspoven. Kanske är det oron för att denna underbara fågel skall försvinna som gör att den nu har vunnit så många människors kärlek och kanske är det därför den flöjtar sig in i våra hjärtan varje vår.
Livet är relationer och relationer bygger gemenskap. När vi nu bygger vår ekoby så är detta grunden och den grunden byggs i alla våra möten. Enskilt öga mot öga. Eller i grupp. Känslan av samhörighet växer och vi bygger våra sociala strukturer steg för steg. Detta byggande i positiva cirklar människor emellan är en naturlig självklarhet som sällan ifrågasätts. Men, var kommer naturen in?
Jag är ganska säker på att ni som nu söker er till ett annat boende, ett annat liv, har blivit smärtsamt medvetna om att det är den förlorade relationen med naturen som är den civiliserade människans stora dilemma och att vi måste återknyta den relationen. Att naturen inte bara är en kuliss fylld av statister, där vi ”tumlar runt och leker”. Ni inser att vi är en del av naturen och att ett samhällsbygge utan den insikten är dömt till undergång. Naturen som ett subjekt. Naturen – ett DU.
Vänner, vi skall bygga en gemenskap på Bysjöstrand, som omfamnar inte bara människor utan också naturen. Platsens förutsättningar är gränslösa. Storspoven kommer att flöjta dig in i den gemenskapen